Har ni saknat oss? Trodde ni att vi har gett upp? Oroa er inte, det är bara tekniken som har strulat lite... Här kommer därför en lite längre sammanfattning om vad som har hänt de senaste veckorna.
PT-Gustaf har ju varit i Thailand som många av er vet, detta har ställt mycket större krav på vår egen karaktär, motivation och inställning. Motivationen är inget problem, men min karaktär är ju det som är anledningen till att jag helt plötsligt såg ut som en köttbulle (fast modellen större).
Jag ska vara ärlig och säga att dessa veckor utan slavdrivares Gustaf har varit mycket svårare, framförallt med styrketräningen. Jag känner mig fortfarande inte helt bekväm där inne. Har dock känt att de gånger jag är där så gör jag relativt snabba framsteg vilket ju givetvis känns bra.
Konditionsträningen har däremot gått väldigt bra, 2-3 pass ishockey varje vecka. Jag försöker varje vecka få till minst fem träningspass och det vore ju fan om inte detta ger resultat.
Statusen innan Gustaf kom hem är följande: 13 VM mindre runt midjan, gått upp två nivåer på crosstrainern och starkare i ALLA övningar inne på gymmet. :)
I fredags var det dags för det första passet med Gustaf efter hans hemkomst och han sa att vi kör en lite "lättare" genomgång av hela kroppen inne i gymmet för att han skulle få en statusuppdateringar (kändes bra eftersom jag visste att jag är starkare nu än innan han stack), sen skulle vi avsluta med cirkelträning.
Kan nu konstatera att Gustaf inte har en jäkla aning om vad en "lättare" genomgång betyder... Han och jag har två väldigt olika definitioner av vad "lätt" är...
Jag kan konstatera att när jag kom hem efter passet så låg jag i framstupa sidoläge i drygt 30 minuter, jag har (fortfarande!) värk i alla muskler och sista fem minutrarna av passet så kunde jag inte öppna ögonen.... Är detta någon annans definition av en "lättare genomgång"?
Jag hör ju att detta låter lite som gnäll... Men det är det verkligen inte. JAG ÄLSKAR DET!
Att ha en PT som Gustaf gör att du får ut det där lilla extra ur kroppen. Han ser när det finns lite kvar i kroppen. Han gör att man känner sig bekväm i gymmet. Men viktigast av allt: Han motiverar mig hela tiden!
Till alla er som supportar, frågar, uppmuntrar och läser denna blogg: TACK för stödet!!! Mitt nästa stora mål är att komma ner till 99cm runt midjan innan nyårsafton!
#nukörvi
//Sven
BLODGRUPP O'boy... Vad hände? En blogg om Johan och Svens återtåg till en hälsosammare tillvaro och starkare kropp! STARKARE än deras ursäkter!
söndag 13 december 2015
fredag 30 oktober 2015
Elskåp och finlandsfärja... På äventyr i gruppträningssalen...
Sista passet med Gustaf innan han åker och pryglar upp halva Thailand, det blev ett pass i stora salen, precis som Sven har/är jag lite rädd för sådana pass, detta är pga min extremt dåliga koordination, har jag berättat för er när min sambo drog iväg mig på en kurs i 10-dans, tangon funkade ok mest pga att det är mer eller mindre rakt fram som en finlandsfärja hela tiden, samban blev mos, såg ut som en saccosäck som fick elstötar. Samma känsla här i några övningar, 2 rörelser kommer man ihåg, 3 rörelser, nu börjar det bli knepigt, 4 rörelser nu är det ren tur om man inte slår sig själv eller någon annan i närheten medvetslös med hantlarna.
Vi jobbade på trots att simultanförmågan var i klass med ett elskåp.
Det var jobbigt, mycket jobbigt men som alla andra ggr när man tror man ska spy igen så finns det liiiite mer kvar som Gustaf lyckas få ur oss. Efteråt känns det som vanligt grymt skönt.
Hoppas nu att jag och Sven lyckas hålla uppe denna energi och drivkraft utan Gustaf, jag tror det......
Första passet utan Gustaf blev inte som jag hade tänkt, en muskelbristning i armen satte stopp för mitt planerade gympass. Älgen var inte heller aktuell så det fick bli spinningcykel istället.
Efter ca 5 minuters tricksande med inställningarna på hojen fick jag till en bekväm ställning ( den som suttit på den innan måste varit en konstigt byggd individ) börjar i lagom tempo, ökar och ökar och ökar, borrar ner skallen och bara kör på i 40 min, sista 2 minuterna kommer Sven in efter sitt pass på älgen, han frågar något och jag svara bollapfffftejja tror jag för jag är då så jävla trött att all kraft går åt till att inte ramla av hojen. Känner mig nöjd och stolt att jag lyckades pusha mig till den gränsen utan Gustaf och Sven bredvid. Reflekterar också över hur ont i arslet man kan få på 40 minuter, sadelns storlek kontra storleken på mitt arsle är väldigt omaka, känns lite som att lägga en säck cement på en Treo.
Lördag och jag går till gymet, hade någon frågat mig för ett år sedan om jag skulle med till ett gym, en lördag, kl 18:00 hade jag nog frågat denne om hen hade slarvat med sin medicin.
Muskelbristningen i armen känns bättre men inte helt 100 ändå, Pernilla har sagt ajabaja till att träna armar tills det blir bättre, hoppar upp på cykeln igen, har nu "stulit" min sambos extrasadel som är mjuk som en dunkudde inlindad i gelé.
Hon skulle köpa en ny sa hon, min svett är tydligen radioaktiv.
Cyklar på i bra tempo i 20 minuter, tar en liten paus och tar mig ut till gymet, benen ska få jobba idag, kör rak benpress 115 kg, 20 ggr 5 rep, bränner bra i lår och rumpa, avslutar sedan med 20 min till på cykeln i ett bra högt tempo med mycket flås. Lyckades även denna gång pusha mig längre än jag trodde jag skulle göra på egen hand.
Träningen känns riktigt bra nu, har grym motivation och får helt ärligt någon sorts abstinens när jag inte är på gymet, giftet blir starkare tror jag minsann 😊
Johan
#blodgruppoboy
#nukörvi
#motionshuset
Vi jobbade på trots att simultanförmågan var i klass med ett elskåp.
Det var jobbigt, mycket jobbigt men som alla andra ggr när man tror man ska spy igen så finns det liiiite mer kvar som Gustaf lyckas få ur oss. Efteråt känns det som vanligt grymt skönt.
Hoppas nu att jag och Sven lyckas hålla uppe denna energi och drivkraft utan Gustaf, jag tror det......
Första passet utan Gustaf blev inte som jag hade tänkt, en muskelbristning i armen satte stopp för mitt planerade gympass. Älgen var inte heller aktuell så det fick bli spinningcykel istället.
Efter ca 5 minuters tricksande med inställningarna på hojen fick jag till en bekväm ställning ( den som suttit på den innan måste varit en konstigt byggd individ) börjar i lagom tempo, ökar och ökar och ökar, borrar ner skallen och bara kör på i 40 min, sista 2 minuterna kommer Sven in efter sitt pass på älgen, han frågar något och jag svara bollapfffftejja tror jag för jag är då så jävla trött att all kraft går åt till att inte ramla av hojen. Känner mig nöjd och stolt att jag lyckades pusha mig till den gränsen utan Gustaf och Sven bredvid. Reflekterar också över hur ont i arslet man kan få på 40 minuter, sadelns storlek kontra storleken på mitt arsle är väldigt omaka, känns lite som att lägga en säck cement på en Treo.
Lördag och jag går till gymet, hade någon frågat mig för ett år sedan om jag skulle med till ett gym, en lördag, kl 18:00 hade jag nog frågat denne om hen hade slarvat med sin medicin.
Muskelbristningen i armen känns bättre men inte helt 100 ändå, Pernilla har sagt ajabaja till att träna armar tills det blir bättre, hoppar upp på cykeln igen, har nu "stulit" min sambos extrasadel som är mjuk som en dunkudde inlindad i gelé.
Hon skulle köpa en ny sa hon, min svett är tydligen radioaktiv.
Cyklar på i bra tempo i 20 minuter, tar en liten paus och tar mig ut till gymet, benen ska få jobba idag, kör rak benpress 115 kg, 20 ggr 5 rep, bränner bra i lår och rumpa, avslutar sedan med 20 min till på cykeln i ett bra högt tempo med mycket flås. Lyckades även denna gång pusha mig längre än jag trodde jag skulle göra på egen hand.
Träningen känns riktigt bra nu, har grym motivation och får helt ärligt någon sorts abstinens när jag inte är på gymet, giftet blir starkare tror jag minsann 😊
Johan
#blodgruppoboy
#nukörvi
#motionshuset
onsdag 14 oktober 2015
Navelsträngen tillfälligt klippt....
2 Oktober
Idag var det sista passet med PT-Gustaf innan han ska till Thailand för atta förstöra sin kropp... :-)
Agendan var klar: Svett och tårar var hans mål! Vi fick köra ett "pass" fast i koncentrerad form eftersom det bara var jag och Johan istället för en hel sal full med folk. Har alltid varit rädd för dessa "pass" eftersom jag inte riktigt vet vad som försiggår där ohållbar har hela tiden antagit att jag bara skulle stå still och se ut som en idiot. Passet var roligt, svettigt och väldigt jobbigt. Inser att passen inte är livsfarliga även om jag fortfarande är lite rädd för att göra detta tillsammans med en sal full med folk. Under passet kände man som vanligt att nu finns det inget kvar i kroppen men då lyckas Gustaf på något sätt att få mig att köra lite till. Det är nog den största fördelen med att jobba med en PT, de vet hela tiden att det finns lite kvar och det lyckas dom få ur en.
Min största utmaning har alltid varit min karaktär, jag är för LAT för att träna. Nu när jag har Gustaf som eldar på mig och Johan som står bredvid mig så lyckas jag (nästan) hela tiden att pusha mig lite mer än vad jag annars hade gjort. Och väldigt kul att det ger resultat!
Nu är det dags för helg och sen väntar första veckan med träning på egen hand....
8 Oktober
Nu är det första veckan utan PT-Gustaf klar. Min svaga karaktär tillsammans med ett sanslöst schema har gjort att denna veckan lev den lataste hittills... På måndagen var jag som vanligt på MotionsHuset och körde på helvetesmaskinen. Kroppen kändes lätt och man märker verkligen att flåset och orken har blivit bättre. Obeskrivbart när man känner normal andning och puls en minut efter att man har klivit av maskinen. Att det ser ut som en swimmingpool under crosstrainern när man är färdig är bra positivt har jag hört... ;)
Tisdagen brukar ju vara hockey men denna gång gick inte detta då min fru var tvungen att jobba länge. Istället för hockey i ishallen blev det middag med barnen och en tidig nattning (inte fel det heller) På onsdagen så var Johan upptagen så då fick jag ringa in syrran för att få lite sällskap på MotionsHuset. 30 minuter på crosstrainern, axlar (fortfarande inga muskler där) och sedan avslutade jag med bålövningar. Kändes grymt skönt. Kroppen känns väldigt pigg!
Torsdagen brukar ju också vara hockey, idag skulle dock min fru på afterwork och därför blev det ingen hockey idag heller...:( Svider i själen när jag inte får spela hockey!!!
Får se till att spela MASSOR med hockey nästa vecka. Fick iallafall slå äldsta sonen i Fifa16 och det är ju inte fel heller...
Fredagen blev en enkel hemmakväll med god mat och dryck. Hade inga planer och det kan vara så fantastiskt skönt ibland!
Lördagen brukar vara fylld av fotboll och andra aktiviteter för mig men nu är ju säsongen slut. Däremot så har ju lillkillens hockeyträning kommit igång vilket gjorde att han och jag var på is redan 09.30. Tycker det är skitkul att vara tränare för alla dessa små huliganer som så fort lär sig hur man tar sig fram på isen. Man önskar att man kunde lära sig saker lika fort som sjuåringar ibland... Efter hockeyn blev det en lugn dag tills det att min fru frågade om jag inte skulle gå ut och springa eller något annat (hon märkte nog att jag började bli rastlös). Normalt (dvs innan all denna träning började) brukar jag springa ca 3 km och känna mig helt färdig efteråt... Tänkte för mig själv att lite längre borde jag orka nu, när jag väl var färdig så hade jag sprungit 5,3 kilometer och dessutom i ett tempo som var betydligt högre än normalt! Så JÄKLA nöjd!!!
Känner att jag behöver vara lite hårdare mot mig själv nu när jag inte har PT-Gustaf som övervakar mig hela tiden. Ska hitta någon slags utmaning som tvingar mig att köra hårt. Återkommer med vad det blir när jag kommer på det, eller är det någon som har något förslag?
12 Oktober
FAN VAD JOBBIGT DET VAR IDAG!!!!
Hade det inte varit för att Johan stod bredvid mig så hade jag klivit av den där JÄKLA helvetesmaskinen efter fem minuter idag. Kroppen kändes som sirap! Hade jag bara haft tillräckligt med muskler så hade jag kastat ut maskinen ur MotionsHuset.
Två positiva saker:
1. Jag gav inte upp utan klarade av de 40 minuterna som jag hade programmerat in.
2. Det ger väldigt mycket energi när andra medlemmar på MotionsHuset uppmuntrar och visar att dom följer vår resa (då är det ju helt omöjligt att kliva av trots att alla muskler protesterar).
Imorgon ska jag äntligen få spela hockey igen! Så jäkla gott!
//Sven
Idag var det sista passet med PT-Gustaf innan han ska till Thailand för atta förstöra sin kropp... :-)
Agendan var klar: Svett och tårar var hans mål! Vi fick köra ett "pass" fast i koncentrerad form eftersom det bara var jag och Johan istället för en hel sal full med folk. Har alltid varit rädd för dessa "pass" eftersom jag inte riktigt vet vad som försiggår där ohållbar har hela tiden antagit att jag bara skulle stå still och se ut som en idiot. Passet var roligt, svettigt och väldigt jobbigt. Inser att passen inte är livsfarliga även om jag fortfarande är lite rädd för att göra detta tillsammans med en sal full med folk. Under passet kände man som vanligt att nu finns det inget kvar i kroppen men då lyckas Gustaf på något sätt att få mig att köra lite till. Det är nog den största fördelen med att jobba med en PT, de vet hela tiden att det finns lite kvar och det lyckas dom få ur en.
Min största utmaning har alltid varit min karaktär, jag är för LAT för att träna. Nu när jag har Gustaf som eldar på mig och Johan som står bredvid mig så lyckas jag (nästan) hela tiden att pusha mig lite mer än vad jag annars hade gjort. Och väldigt kul att det ger resultat!
Nu är det dags för helg och sen väntar första veckan med träning på egen hand....
8 Oktober
Nu är det första veckan utan PT-Gustaf klar. Min svaga karaktär tillsammans med ett sanslöst schema har gjort att denna veckan lev den lataste hittills... På måndagen var jag som vanligt på MotionsHuset och körde på helvetesmaskinen. Kroppen kändes lätt och man märker verkligen att flåset och orken har blivit bättre. Obeskrivbart när man känner normal andning och puls en minut efter att man har klivit av maskinen. Att det ser ut som en swimmingpool under crosstrainern när man är färdig är bra positivt har jag hört... ;)
Tisdagen brukar ju vara hockey men denna gång gick inte detta då min fru var tvungen att jobba länge. Istället för hockey i ishallen blev det middag med barnen och en tidig nattning (inte fel det heller) På onsdagen så var Johan upptagen så då fick jag ringa in syrran för att få lite sällskap på MotionsHuset. 30 minuter på crosstrainern, axlar (fortfarande inga muskler där) och sedan avslutade jag med bålövningar. Kändes grymt skönt. Kroppen känns väldigt pigg!
Torsdagen brukar ju också vara hockey, idag skulle dock min fru på afterwork och därför blev det ingen hockey idag heller...:( Svider i själen när jag inte får spela hockey!!!
Får se till att spela MASSOR med hockey nästa vecka. Fick iallafall slå äldsta sonen i Fifa16 och det är ju inte fel heller...
Fredagen blev en enkel hemmakväll med god mat och dryck. Hade inga planer och det kan vara så fantastiskt skönt ibland!
Lördagen brukar vara fylld av fotboll och andra aktiviteter för mig men nu är ju säsongen slut. Däremot så har ju lillkillens hockeyträning kommit igång vilket gjorde att han och jag var på is redan 09.30. Tycker det är skitkul att vara tränare för alla dessa små huliganer som så fort lär sig hur man tar sig fram på isen. Man önskar att man kunde lära sig saker lika fort som sjuåringar ibland... Efter hockeyn blev det en lugn dag tills det att min fru frågade om jag inte skulle gå ut och springa eller något annat (hon märkte nog att jag började bli rastlös). Normalt (dvs innan all denna träning började) brukar jag springa ca 3 km och känna mig helt färdig efteråt... Tänkte för mig själv att lite längre borde jag orka nu, när jag väl var färdig så hade jag sprungit 5,3 kilometer och dessutom i ett tempo som var betydligt högre än normalt! Så JÄKLA nöjd!!!
Känner att jag behöver vara lite hårdare mot mig själv nu när jag inte har PT-Gustaf som övervakar mig hela tiden. Ska hitta någon slags utmaning som tvingar mig att köra hårt. Återkommer med vad det blir när jag kommer på det, eller är det någon som har något förslag?
12 Oktober
FAN VAD JOBBIGT DET VAR IDAG!!!!
Hade det inte varit för att Johan stod bredvid mig så hade jag klivit av den där JÄKLA helvetesmaskinen efter fem minuter idag. Kroppen kändes som sirap! Hade jag bara haft tillräckligt med muskler så hade jag kastat ut maskinen ur MotionsHuset.
Två positiva saker:
1. Jag gav inte upp utan klarade av de 40 minuterna som jag hade programmerat in.
2. Det ger väldigt mycket energi när andra medlemmar på MotionsHuset uppmuntrar och visar att dom följer vår resa (då är det ju helt omöjligt att kliva av trots att alla muskler protesterar).
Imorgon ska jag äntligen få spela hockey igen! Så jäkla gott!
//Sven
söndag 4 oktober 2015
Tåget rullar på.... Tre siffror har nu blivit två!!!
5 veckor har gått och vi har nu lämnat 100-talet och på vågen för grabbarna står nu vikten på 99 kg!!!
Johan -9 kg och 12 cm mindre i midjan
Sven -5 kg och 6 cm mindre i midjan
 |
| Teamwork |
Då avslutar vi September....
Sven:
Ytterliggare ett pass avklarat med PT-Gustaf. Idag var det mer styrka, kul men jobbigt. Känner nu att jag börjar känna igen de olika uttrycken i Gustafs ansikte när han beskriver övningarna vi ska göra. Idag såg jag det där lilla hånfulla leendet som betyder SMÄRTA!!!
Vi börjar som vanligt med lite lättare uppvärmning på helvetesmaskinen ( nu är det dock mer en slags njutningsmaskin). Sen kom vi på (minnet blir tydligen inte bättre av all vår träning...) att det var dags för mätning och invägning, inte lika mycket ångest som förra gången.
Nu börjar det bli lite resultat och det är jäkligt skönt med tanke på att man har kört 5-8 pass i veckan under 5 veckors tid.
Vågen visade att jag gått ner 5 kg och att midjan har minskat med 6 cm! Men inte minst så har styrkan och orken blivit mycket bättre.
Efter detta var det dags för att gå in i gymmet och han börjar givetvis med min absolut sämsta muskelgrupp... Axlarna.
Jag tror helt ärligt att det inte finns någon person i HELA Sverige som har svagare axlar än mig. Men Gustaf hävdar att det betyder att jag har grym utvecklingspotential där... Efter detta blev det biceps, det var nu jag såg det lilla hånfulla leendet som betyder smärta. Kan meddela att det var fruktansvärt! När övningen är klar så säger han till oss att nudda axeln med handen... HELT OMÖJLIGT!!!
Inser ju att träningsvärken kommer bli monumental.
Efter detta hade vi lite olika roliga övningar för att sedan avsluta med pulshöjare (pulshöjare betyder rätt och slätt att han försöker döda oss via utmattning). Johan var väldigt snabb på att påpeka att han kom 50 meter längre än mig på stakningen (FAN OCKSÅ, blir till att smygträna).
Veckorna ser just nu ut så här: Måndag crosstrainer, Tisdag hockey, Onsdag PT träning, Torsdag hockey, Fredag PT träning, lördag koma och sedan avslutar vi veckan med hockey på söndagen.
Första månaden är klar och hittills är energin på topp även om man ibland känner att dygnet skulle behöva ha några extratimmar för att hinna med alla barnens aktiviteter, egen träning och familjetid. Kul att höra att så många läser bloggen och vi ska försöka uppdatera den lite oftare.
Johan:
Dagens pass var ett cirkelpass som bestod av 7 stationer, fullt ös 25 sekunder, vila 10 sekunder (dessa 10 sekunder kändes mer som 10 hundradelar..) sen 35 sekunder fullt ös och vila i några hundradelar igen, att det skulle bli jobbigt det förstod jag redan när Gustaf förklarade dessa 7 stationer och att vi skulle göra detta 2 varv. Då börjar jag snegla efter hjärtstartaren bara för att vara förberedd. Dum i huvudet som man är så startar man i ett vansinnigt tempo för att senare på 3:e övningen gå rakt in i väggen, och igenom den, ut på parkeringen och vidare halvvägs till Glommen...
Gustaf började prata om pannbenet, jag kände mig mer som en övergödd pannbiff men krigade på och tog mig igenom båda varven med hälsan i behåll. Tips från Gustaf var att gå ut lite lugnare nästa gång för att inte gå in i väggen för tidigt, får se till att flytta den där väggen helt enkelt.
Efteråt kändes det som vanligt fantastiskt, den känslan är lite hatkärlek, tungt och jobbigt som helvete när du är mitt i det, men man ser slutet, fokuserar på det och når det om man krigar på, då känner man sig oövervinnerlig på något konstigt sätt.
#nukörvi
#blodgruppoboy
måndag 21 september 2015
söndag 20 september 2015
torsdag 17 september 2015
Divafasoner och gift?
Ett litet bakslag i träningen i form av feber och mansförkylning i dagarna 3, detta medförde ju att jag missade 2 pass med Gustaf Granit.
Sven var inte sen att utnyttja situationen och få in några extrapass och köra om mig.
Sven är ju en golfspelare och som alla vet så är ju golf ingen lagsport så jag är inte förvånad över dessa divafasoner... :)
Men efter dessa 3 dagar med feberyra och enbart vätska i kroppen mer eller mindre så kvicknade jag till och körde ett pass på söndagen, crosstrainern skulle övervinnas! :)
Jag har nu kommit på hur man ska närma sig denna maskin utan fara för sitt liv...
Här kommer en nyttig plan för er andra:
När ni kommer, skapa ej ögonkontakt, se ointresserad ut och smyg på den utan höga ljud, sen när du är redo skriker du högt HEJ KNEKT!!! samtidigt som du klappar till den med en knippe våt persilja, sen är det bara att köra!
Blev 45 minuter på program 6 och det är en stoooor skillnad mot när jag började, då klarade jag knappt 20 minuter på program 5.
Känner mig starkare, piggare och framförallt sugen på träning hela tiden.
Är det giftet dom pratar om kanske?....
#nukörvi
#motionshuset
//Johan
Sven var inte sen att utnyttja situationen och få in några extrapass och köra om mig.
Sven är ju en golfspelare och som alla vet så är ju golf ingen lagsport så jag är inte förvånad över dessa divafasoner... :)
Men efter dessa 3 dagar med feberyra och enbart vätska i kroppen mer eller mindre så kvicknade jag till och körde ett pass på söndagen, crosstrainern skulle övervinnas! :)
Jag har nu kommit på hur man ska närma sig denna maskin utan fara för sitt liv...
Här kommer en nyttig plan för er andra:
När ni kommer, skapa ej ögonkontakt, se ointresserad ut och smyg på den utan höga ljud, sen när du är redo skriker du högt HEJ KNEKT!!! samtidigt som du klappar till den med en knippe våt persilja, sen är det bara att köra!
Blev 45 minuter på program 6 och det är en stoooor skillnad mot när jag började, då klarade jag knappt 20 minuter på program 5.
Känner mig starkare, piggare och framförallt sugen på träning hela tiden.
Är det giftet dom pratar om kanske?....
#nukörvi
#motionshuset
//Johan
onsdag 16 september 2015
Lite snack och mycket hockey....
Dax att summera förra veckan som var en väldigt aktiv vecka med allt ifrån lättare löpning till ett monsterpass med Gustaf.
Veckan började lugnt med 45 minuter på helvetesmaskinen(crosstrainern), konstaterade snabbt att mitt flås har blivit vääääldigt mycket bättre. Första gången jag såg den maskinen blev jag andfådd bara av att titta på den, nu klarade jag 45 minuter i ett relativt högt tempo utan att bryta ihop.
Jäkligt skönt att märka dessa framsteg...
På tisdagen var det dags för hockey, jäkligt kul! Känner även här att flåset har blivit väldigt mycket bättre. Förra året vid den här tiden behövde jag syrgasmaskin efter varje byte och nu kan jag ju till och med sitta upp i båset mellan bytena...
Väldigt många börjar intressera sig för vår resa som jag och Johan gör tillsammans. Intresset från andra gör ju att man blir ännu mer taggad att ta i!
Onsdagen blev en vilodag då Johan har fått en manlig förkylning...Vi får se om han överlever...
Måste motvilligt erkänna att både min kropp och knopp tyckte det var ganska skönt med vilodag efter ett hektiskt schema.
På torsdagen var det återigen dags för hockey, två timmar blev det idag i ett väldigt högt tempo. Skön känsla när motståndarna får slita för att åka från en. Att orka trycks på i åkningen och sen känna att kroppen återhämtar sig direkt är en känsla som jag inte har upplevt på ca 20 år... Så jäkla kul är det!
Idag blev det dessutom dags att göra ett nytt hål i bältet, JIPPIE!!!!!
Fredagen innebar pass med PT-Gustaf. Eftersom Johan fortfarande ligger på dödsbädden så fick jag 80 minuter själv med Gustaf. Gustafs första kommentar när jag kommer är att idag skiter vi i teknikträning och bara ser till att svettas ordentligt (inser direkt att helgen kommer att innebära en jäkla massa träningsvärk). Först uppvärmning på helvetesmaskinen(börjar dock gilla den i smyg) för att sedan köra en massa plankan-övningar. Hade någon sagt till mig för ett år sedan att jag skulle ligga på golvet på MotionsHuset och göra en massa övningar där jag ser ut som en stel groda så hade jag nog legat dubbelvikt av skratt...
Sen började det.... 1 övning 1 repetition, 2 övningar 2 repetitioner, 3 övningar 3 repetitioner... Så fortsatte det hela vägen upp till 9 övningar 9 repetitioner och sedan skulle jag dessutom jobba mig hela vägen neråt också! Fy Fan vad jobbigt detta var, tröjan vägde minst ett kilo och jag kunde bokstavligen vrida svetten ur tröjan. Hela kroppen skakade!
Vaknade på lördagen och kände mig förvånansvärt fräsch (insåg snabbt att träningsvärken kommer att komma) och beslöt mig för att gå ut och springa 3 km innan frukost. Skön start på dagen!
Söndagen startades också med löpning, men nu hade träningsvärken kommit. Kändes som mina lår skulle explodera varje gång jag satte ner foten. Totalt stum i alla benmuskler.... På kvällen blev det hockey igen, kan meddela att åka skridskor med stumma lår inte är det enklaste, men när passet var över kändes det som att den värsta träningsvärken var borta. Nu ser vi fram emot en ny vecka med mycket hockey, crosstrainer och pass med PT-Gustaf....
//Sven
fredag 11 september 2015
Mögelsporer och spyspann...
Torsdag och möte med Gustaf Granit, idag skulle det bli lite frågor angående våra mål och lite information om mat. Just detta med maten har nog varit en av de större anledningarna (ursäkten) för att inte försöka gå ner i vikt. Jag har usel kunskap om vad man kan och inte kan äta, visst ingen pasta, inget ris och ingen potatis det har man ju hört, men vad fan ska man äta istället???
Gå in på Google och sök på strofen-diet och du får 3 780000 träffar och alla tycker och vet olika. Vad passar mig? Dig?
Gustaf började rabbla nummer och pratade om mögelsporer och olika syror som var big NO NO, han är kunnig det är inte jag. Och ska jag vara helt ärlig, hade han sagt att jag skulle äta bark och dricka dagg från en björk kl 04.00 på morgonen hade jag nog gjort det...
Det är lite av poängen i min träningssatsning, att helt enkelt lita på din PT, lyssna på vad han/hon har att berätta, då blir din träning extremt mycket mer givande. Jag tyckte förr att personer som pratade om mat som den var för 100 år sedan och hur nyttig den var på den tiden, dessa personer såg jag som hippies och förvirrade trädkramare, men jag har reviderat mitt tänk. Jag kommer göra detta till 100 % med allt var det innebär... mat, träning osv osv för då ger jag mig själv en ärlig chans att lyckas.
Nog om mat, sen började träningen... Vi skulle träna ben! Ha ha baggis för en gammal innebandyspelare/fotbollsspelare/hockeyspelare..... jag hade fel!!!
Efter ca en timmes träning av samtliga muskler i benen (och några till som jag inte trodde fanns) var jag helt jävla slut, hade absolut inget kvar i benen, men efteråt kändes det bra trots krampkänningar och brinnande känsla i benen. Tar tillbaka detta, när man sätter sig i bilen dagen efter och träningsvärken är så påtaglig att man knappt kan trycka ner kopplingen i bilen för att få i ettans växel, då har man träningsvärk i kvadrat.... men jag tänker fan inte gnälla, ingen sa att detta skulle bli lätt.
#nukörvi
//Johan
Syrran varnade mig... Gustaf är inte nådig idag...
Min första tanke var givetvis att det har han väl aldrig varit!? Men idag tog han det till en helt ny nivå, har aldrig (tror inte jag överdriver) varit så jäkla trött och utpumpad.
Efter sista maxcyklingen var jag så trött att jag inte ens orkade krypa över till spannen för att spy...
Bra kämpat där Johan som verkligen hade kraft att spy... ;)
Hittade äntligen en övning idag som jag faktiskt var starkare än Johan i, äntligen lite självförtroende. :)
Gustaf hävdar hela tiden att jag och Johan inte tävlar mot varandra, han känner oss tydligen inte än....
Att Johan är där bredvid och fortfarande kör är många gånger det där lilla extra som krävs för att man ska pusha sig de där sista procenten.
Tror inte det blir några som helst problem att somna ikväll. Tror dock att det kommer bli enorma problem att ta sig ur sängen imorgon. Fortfarande jäkligt kul!
#nukörvi
//Sven
Gå in på Google och sök på strofen-diet och du får 3 780000 träffar och alla tycker och vet olika. Vad passar mig? Dig?
Gustaf började rabbla nummer och pratade om mögelsporer och olika syror som var big NO NO, han är kunnig det är inte jag. Och ska jag vara helt ärlig, hade han sagt att jag skulle äta bark och dricka dagg från en björk kl 04.00 på morgonen hade jag nog gjort det...
Det är lite av poängen i min träningssatsning, att helt enkelt lita på din PT, lyssna på vad han/hon har att berätta, då blir din träning extremt mycket mer givande. Jag tyckte förr att personer som pratade om mat som den var för 100 år sedan och hur nyttig den var på den tiden, dessa personer såg jag som hippies och förvirrade trädkramare, men jag har reviderat mitt tänk. Jag kommer göra detta till 100 % med allt var det innebär... mat, träning osv osv för då ger jag mig själv en ärlig chans att lyckas.
Nog om mat, sen började träningen... Vi skulle träna ben! Ha ha baggis för en gammal innebandyspelare/fotbollsspelare/hockeyspelare..... jag hade fel!!!
Efter ca en timmes träning av samtliga muskler i benen (och några till som jag inte trodde fanns) var jag helt jävla slut, hade absolut inget kvar i benen, men efteråt kändes det bra trots krampkänningar och brinnande känsla i benen. Tar tillbaka detta, när man sätter sig i bilen dagen efter och träningsvärken är så påtaglig att man knappt kan trycka ner kopplingen i bilen för att få i ettans växel, då har man träningsvärk i kvadrat.... men jag tänker fan inte gnälla, ingen sa att detta skulle bli lätt.
#nukörvi
//Johan
Syrran varnade mig... Gustaf är inte nådig idag...
Min första tanke var givetvis att det har han väl aldrig varit!? Men idag tog han det till en helt ny nivå, har aldrig (tror inte jag överdriver) varit så jäkla trött och utpumpad.
Efter sista maxcyklingen var jag så trött att jag inte ens orkade krypa över till spannen för att spy...
Bra kämpat där Johan som verkligen hade kraft att spy... ;)
Hittade äntligen en övning idag som jag faktiskt var starkare än Johan i, äntligen lite självförtroende. :)
Gustaf hävdar hela tiden att jag och Johan inte tävlar mot varandra, han känner oss tydligen inte än....
Att Johan är där bredvid och fortfarande kör är många gånger det där lilla extra som krävs för att man ska pusha sig de där sista procenten.
Tror inte det blir några som helst problem att somna ikväll. Tror dock att det kommer bli enorma problem att ta sig ur sängen imorgon. Fortfarande jäkligt kul!
#nukörvi
//Sven
 |
tisdag 8 september 2015
Första passen på egna ben....
Fredag betyder barnkalas och allt vad det innebär, 15 st 11 åriga tjejer som först tisslar och tasslar för att sedan tävla i gällaste röst, taco till mat, jag smakar men känner att det är fel, godisskålen kommer fram, det är ju nu jag ska ha karaktär, inte lätt när man dom senaste 10 åren vridit i sig lakrits som om det skulle kunna rädda livet på mig.... jag håller emot. Börjar röja bland tallrikar och fat, tänker på annat. Tar en stoooor snus (försök ta ifrån mig det nu säger jag bara, då behöver ni minst bära hjälm...)
20.00 fredag kväll, åker till MotionsHuset för att köra ett pass, detta mest för att koppla bort lakritsångesten. Kör 30 minuter på älgen, känns riktigt bra känner mig stark och pigg tills jag försöker öka motståndet, dum i huvudet som man är kommer handtaget som ett brev på posten och sopar till mig helt magiskt hårt på armbågen, fortsätter 10 minuter till i ren ilska över min dumhet.
Tog ett glas rödvin senare för att döva smärtan, kanske inte var det bästa men det var skitsynd om mig ska ni veta.
Pass 3 och lördag...
Hoppade till Metallica i 2 timmar............ räknas det?
#nukörvi
//Johan
Första helgen sedan projektets start är nu över och sammanfattningsvis så är jag väldigt nöjd! Fredagen fick bli träningsfri samtidigt som jag passade på att fira projektet med några glas vin(innebar dåligt samvete men PT Gustaf säger ju att vi ska fira våra framsteg... ;) )
09.00 lördag morgon och jag är ute och springer, inte långt men ändå löpning. Sängen lockade väldigt mycket men när det var över så kändes det kanon. Blev så inspirerad att jag gav mig ut även idag klockan 09.00. Ännu mer nöjd kan jag meddela!
Söndagen har sedan flutit på utan några större grejer... Men så händer det, helt plötsligt känner jag mig frustrerad och istället för att gå runt och sura så packar jag grejerna och åker ner till MotionsHuset och crosstrainern... Vad fan hände där???
Blev verkligen inget långt pass men jag tänkte att 20 minuter är ju bättre än inget alls, plus att när jag kom hem igen så var jag ju på bra humör...
Terroristerna borde för övrigt skaffa en crosstrainer istället för vapen...
Snart är det måndag och då börjar den första fulla träningsveckan, ska bli riktigt skoj!
Undrar om Johans kropp tycker det ska bli lika roligt.... Hahaha....
//Sven
Måndag och jag och Sven träffas på MotionsHuset 21.00, detta för att Sven var tvungen att se färdigt någon fotbollsmatch med något skumt lag från havet :)
Glad i hågen efter att detta havslag tydligen slog något skoterraggargäng från Norrland är Sven träningssugen, jag är glad över att Djurgården tappade poäng.
Vi kör älgen i 20 minuter, tänkte ändra tiden men vågade fan inte, den är helt klart ute efter mig...
Efter detta ger vi oss på bålövningar (nej, ingen grogg) som Gustaf Granit visat oss, i 20 minuter. Det går bra, jobbigt som satan men det var ju inte helt oväntat med tanke på att senaste gången man tränade bål var innan Berlinmuren föll...
Vi provade även på Squats (ja, det stavas så, jag har kollat!) men hur i h?&%^#e ska man kunna stå i 90 grader i knäna när man är så satans baktung? mitt arsle ser ut som om någon stoppat in två dvärgar i en sovsäck.... Gustaf Granit får förklara det, för helt ärligt..det strider mot alla fysiska lagar.
Avslutar med 15 minuter på älgen. En timme kändes lagom, vi ska ju inte knäcka oss. :)
Imorgon nytt möte med Gustaf Granit, då ska vi tydligen lära oss att flyga....
#nukörvi
//Johan
20.00 fredag kväll, åker till MotionsHuset för att köra ett pass, detta mest för att koppla bort lakritsångesten. Kör 30 minuter på älgen, känns riktigt bra känner mig stark och pigg tills jag försöker öka motståndet, dum i huvudet som man är kommer handtaget som ett brev på posten och sopar till mig helt magiskt hårt på armbågen, fortsätter 10 minuter till i ren ilska över min dumhet.
Tog ett glas rödvin senare för att döva smärtan, kanske inte var det bästa men det var skitsynd om mig ska ni veta.
Pass 3 och lördag...
Hoppade till Metallica i 2 timmar............ räknas det?
#nukörvi
//Johan
 |
| Stark fredag! |
Första helgen sedan projektets start är nu över och sammanfattningsvis så är jag väldigt nöjd! Fredagen fick bli träningsfri samtidigt som jag passade på att fira projektet med några glas vin(innebar dåligt samvete men PT Gustaf säger ju att vi ska fira våra framsteg... ;) )
09.00 lördag morgon och jag är ute och springer, inte långt men ändå löpning. Sängen lockade väldigt mycket men när det var över så kändes det kanon. Blev så inspirerad att jag gav mig ut även idag klockan 09.00. Ännu mer nöjd kan jag meddela!
Söndagen har sedan flutit på utan några större grejer... Men så händer det, helt plötsligt känner jag mig frustrerad och istället för att gå runt och sura så packar jag grejerna och åker ner till MotionsHuset och crosstrainern... Vad fan hände där???
Blev verkligen inget långt pass men jag tänkte att 20 minuter är ju bättre än inget alls, plus att när jag kom hem igen så var jag ju på bra humör...
Terroristerna borde för övrigt skaffa en crosstrainer istället för vapen...
Snart är det måndag och då börjar den första fulla träningsveckan, ska bli riktigt skoj!
Undrar om Johans kropp tycker det ska bli lika roligt.... Hahaha....
//Sven
Måndag och jag och Sven träffas på MotionsHuset 21.00, detta för att Sven var tvungen att se färdigt någon fotbollsmatch med något skumt lag från havet :)
Glad i hågen efter att detta havslag tydligen slog något skoterraggargäng från Norrland är Sven träningssugen, jag är glad över att Djurgården tappade poäng.
Vi kör älgen i 20 minuter, tänkte ändra tiden men vågade fan inte, den är helt klart ute efter mig...
Efter detta ger vi oss på bålövningar (nej, ingen grogg) som Gustaf Granit visat oss, i 20 minuter. Det går bra, jobbigt som satan men det var ju inte helt oväntat med tanke på att senaste gången man tränade bål var innan Berlinmuren föll...
Vi provade även på Squats (ja, det stavas så, jag har kollat!) men hur i h?&%^#e ska man kunna stå i 90 grader i knäna när man är så satans baktung? mitt arsle ser ut som om någon stoppat in två dvärgar i en sovsäck.... Gustaf Granit får förklara det, för helt ärligt..det strider mot alla fysiska lagar.
Avslutar med 15 minuter på älgen. En timme kändes lagom, vi ska ju inte knäcka oss. :)
Imorgon nytt möte med Gustaf Granit, då ska vi tydligen lära oss att flyga....
#nukörvi
//Johan
söndag 6 september 2015
Gröna stjärnor och älgar - Nu är vi igång!
Dags för första passet.....
Dagen D är här.... Nu ska vi börja. Skräck, ångest, förväntansfull, glad och minst sagt lite nervös!
Gustaf meddelar oss att dagens pass blir ett lugnt uppvärmningspass för att vi ska få öva lite teknik och även se vad vi går för... Börjar med rodd (aldrig provat detta innan ) Gustaf säger att vi ska ta det lugnt för det kommer bli jobbigt ändå, påtalade även att det inte var någon tävling mellan mig och Johan.... ELLER HUR!!!
Redan efter dessa tre minuter och femtioåtta sekunder så ser jag gröna stjärnor och undrar vart fan ska jag spy? (men jag vann!)
Sen kom de "lätta" övningarna, blev ju "bara" kramp i båda baksida lår....
Avslutningen blev crosstrainern... Utnämner den redan nu till HELVETESMASKINEN!!!
Summa summarum: Svettigt, jobbigt, smärta men också så jäkla kul! Första träningen som ska leda till ett bättre liv är avklarad och jag är så jäkla nöjd med mig själv!
//Sven
Även denna resa till MotionsHuset hade en känsla av skräckblandad förtjusning... Nu var det på riktigt, nu börjar det, nu ska det bli av... Alla resor har en start, det är ju givet, men på alla resor behöver man inte bära med sig 30 kilo extra bagage... ;)
Gustaf välkomnar oss och går igenom vad vi ska göra, han säger att vi hinner bara 50 minuter ikväll för han ska med tåget, Sven säger då, snäll (dum) som han är att han kan åka med oss till stationen. Bra idé Sven nu får vi 70 minuter istället för 50, det blir nog lättare....
Startade med "älgen" (hade hört talas om denna och sett den framför mig som ett tortyrredskap) för att värma upp. Kändes ganska ok efter ett par minuter, kändes inspirerande.
Vi gick sedan vidare till roddmaskinen, där vi skulle köra 1000 m så snabbt som möjligt, pfff lätt som en plätt tänkte jag, börjar i bra tempo, för bra tempo, börjar värka en del i muskler efter 300 m, efter 600 m har jag blodsmak, efter 800 m har jag tunnelseende, frågar efter papperskorg om jag skulle behöva spy, efter 900 m känner jag alla hjärtslag i fötterna (är det normalt?) efter 1000 m och en tid på 4,04 minuter kliver jag av maskinen, tråcklar ur boxershortsen som vid detta laget sitter som en tanga i arslet och får beröm för en bra tid (Sven slog mig med 5 sekunder, helt övertygad om att han fuskade... )
Vidare till bålträning (bålträning har jag gjort i många år, men då mest på Sangria och groggblandning) detta var något helt annat, jobbigt som satan och intressant.
Gustaf gick igenom hur vi ska träna rätt, och det var många saker han berättade om som var helt nya för mig när det gäller träning, detta kan ju bero på att senast jag tränade var Gustav Vasa gick omkring i kortbrallorna.
Efter ett antal övningar med squats (stavning vettefan?) bålträning, axlar och mer bålträning skulle vi avsluta på älgen.(Crosstrainern)
Ett program sattes igång där vi skulle hyfsat tempo och när några gula pluppar släcktes skulle vi dra på utav helvete för att sedan gå ner i tempo igen.
Kändes bra i början, efter ca 5 minuter var jag så slut i kroppen och skallen att jag var tvungen att kliva av, med en känsla i kroppen av misslyckande i skallen så sa Gustaf att det inte var meningen att vi skulle klara av hela tiden på programmet ändå.... Din jävel tänkte jag... ;)
Nu är vi igång!
#nukörvi
//Johan
Dagen D är här.... Nu ska vi börja. Skräck, ångest, förväntansfull, glad och minst sagt lite nervös!
Gustaf meddelar oss att dagens pass blir ett lugnt uppvärmningspass för att vi ska få öva lite teknik och även se vad vi går för... Börjar med rodd (aldrig provat detta innan ) Gustaf säger att vi ska ta det lugnt för det kommer bli jobbigt ändå, påtalade även att det inte var någon tävling mellan mig och Johan.... ELLER HUR!!!
Redan efter dessa tre minuter och femtioåtta sekunder så ser jag gröna stjärnor och undrar vart fan ska jag spy? (men jag vann!)
Sen kom de "lätta" övningarna, blev ju "bara" kramp i båda baksida lår....
Avslutningen blev crosstrainern... Utnämner den redan nu till HELVETESMASKINEN!!!
Summa summarum: Svettigt, jobbigt, smärta men också så jäkla kul! Första träningen som ska leda till ett bättre liv är avklarad och jag är så jäkla nöjd med mig själv!
//Sven
Även denna resa till MotionsHuset hade en känsla av skräckblandad förtjusning... Nu var det på riktigt, nu börjar det, nu ska det bli av... Alla resor har en start, det är ju givet, men på alla resor behöver man inte bära med sig 30 kilo extra bagage... ;)
Gustaf välkomnar oss och går igenom vad vi ska göra, han säger att vi hinner bara 50 minuter ikväll för han ska med tåget, Sven säger då, snäll (dum) som han är att han kan åka med oss till stationen. Bra idé Sven nu får vi 70 minuter istället för 50, det blir nog lättare....
Startade med "älgen" (hade hört talas om denna och sett den framför mig som ett tortyrredskap) för att värma upp. Kändes ganska ok efter ett par minuter, kändes inspirerande.
Vi gick sedan vidare till roddmaskinen, där vi skulle köra 1000 m så snabbt som möjligt, pfff lätt som en plätt tänkte jag, börjar i bra tempo, för bra tempo, börjar värka en del i muskler efter 300 m, efter 600 m har jag blodsmak, efter 800 m har jag tunnelseende, frågar efter papperskorg om jag skulle behöva spy, efter 900 m känner jag alla hjärtslag i fötterna (är det normalt?) efter 1000 m och en tid på 4,04 minuter kliver jag av maskinen, tråcklar ur boxershortsen som vid detta laget sitter som en tanga i arslet och får beröm för en bra tid (Sven slog mig med 5 sekunder, helt övertygad om att han fuskade... )
Vidare till bålträning (bålträning har jag gjort i många år, men då mest på Sangria och groggblandning) detta var något helt annat, jobbigt som satan och intressant.
Gustaf gick igenom hur vi ska träna rätt, och det var många saker han berättade om som var helt nya för mig när det gäller träning, detta kan ju bero på att senast jag tränade var Gustav Vasa gick omkring i kortbrallorna.
Efter ett antal övningar med squats (stavning vettefan?) bålträning, axlar och mer bålträning skulle vi avsluta på älgen.(Crosstrainern)
Ett program sattes igång där vi skulle hyfsat tempo och när några gula pluppar släcktes skulle vi dra på utav helvete för att sedan gå ner i tempo igen.
Kändes bra i början, efter ca 5 minuter var jag så slut i kroppen och skallen att jag var tvungen att kliva av, med en känsla i kroppen av misslyckande i skallen så sa Gustaf att det inte var meningen att vi skulle klara av hela tiden på programmet ändå.... Din jävel tänkte jag... ;)
Nu är vi igång!
#nukörvi
//Johan
onsdag 2 september 2015
Dag 1....Mötet
Med skräckblandad förtjusning begav vi oss till MotionsHuset för ett första möte med Pernilla och Gustaf angående upplägget.
MotionsHuset har för mig varit lite av ett ställe dit man går när man är i topptrim och helt enkelt fortsätter vara det, ska jag vara ärlig så kändes alla gym sådana, fördomsfull javisst, men det vände ganska omgående när Pernilla tog emot oss med ett leende och tyckte detta skulle bli hur bra och hur roligt som helst, då blev plötsligt gymmet lite mindre avskräckande.
Vi satte oss ner och spånade och pratade och hade allmänt kul åt hur vi skulle lägga upp detta, så vi gör det ordentligt och långsiktigt, Pernilla höll med.
Det kändes riktigt inspirerande fram tills HAN kom in.... Gustaf våran PT!
Han kom direkt från ett spinningpass och med ett stort leende och drypande av svett presenterade han sig. Jag tittade på honom och funderade på om han hade blivit framtagen i ett labb eller om någon hade huggit ut honom ur ett massivt granitblock utanför Skanör..... självförtroendet och gymmet kändes mörkare igen, men efter några minuters pratande och skrattande blev det ljusare igen, han tror på oss och med tanke på hur den pöjken är skapt så tror vi på honom.
Vi bokade ett pass redan till dagen efter, det ska bli ett lugnt pass så han vet lite vad han har att göra med. #nukörvi
//Johan
Ligger på soffan (som vanligt) och försöker samla tankarna efter första mötet med PT Gustaf, Johan och Pernilla.... Snacka om att det snurrar! Känslan i kroppen är eufori, ångest, skräck men samtidigt en stark känsla av "nu jävlar kör vi!"
Hade ju skaffat mig en uppfattning om vad som komma skall och jag hade nog rätt i mycket, men
långt ifrån allt...Trodde ju PT Gustaf skulle skrämma upp mig totalt men han verkar ju vara en skön kille med bra värderingar och som har lätt till skratt (har en känsla av att han kommer få många
härliga skratt under resan...)
Har en känsla av att den här resan som jag och Johan nu ger oss in på kommer förändra mycket i våra liv! Nu gäller det att ha ögonen på målet och vara beredd på allt slit, svett och smärta som det krävs!!!! NU KÖR VI!
//Sven
 |
| Teamwork! #nukörvi |
måndag 31 augusti 2015
En lördagskväll i juli....
Petter hade precis spelat klart på scenen i Stålboms Konditoris trädgård då en kille kommer fram till mig med en öl i handen, han sträcker fram handen i ett fast handslag, hälsar och öppnar konversationen med "Hej, jag tänkte så här... du e nog troligtvis den som är mest vältränad här i Falkenberg... Så därför tänkte jag att jag skulle fråga dig om inte du kan hjälpa mig...
Jag heter Johan förresten och jag har typ blodgrupp oboy och mitt kolesterolvärde är bacon!
Jag har gått upp 30 kilo och sover med mask på natten, jag vill inte ha det så längre!
Jag saknar min kropp, vad fan hände? Så vad säger du? Kan du hjälpa mig?
Förresten det här är min kompis Sven! Han borde nog oxå vara med....
Det var så det hela började. Vi stod kvar en stund och pratade vidare och jag insåg att den här utmaningen inte enbart handlade om att "bara" hjälpa grabbarna att minska i vikt...
Det handlade om så mycket mer. Deras hälsa, livskvalitet, tillvaro, livsstil, slippa ha ont i leder pga saknad muskelmassa osv...
Jag fastande även för killarnas driv, ärlighet, entusiasm och vilja. De hade bestämt sig!
Vi skildes åt med ett handslag sent där på kvällen med ett löfte om att höras av i augusti när semestrarna var slut. I mitten på augusti var det så dags... Jag kontaktade killarna och bokade in ett första möte. Jag hade då konsulterat med min kollega och tillika personliga tränare Gustaf att vara med på denna resa men först skulle vi träffas alla fyra.....
Onsdagen den 19 augusti 19.30 var det så dags... Jag står i receptionen och ser killarna komma ute på parkeringen... Johan drar in en snus precis utanför dörren och Sven ser lite lätt stressad och nervös ut... Där och då började ett speciellt och roligt äventyr och här ska jag låta killarnas egna berättelser ta vid.
Vi på MotionsHuset ser enormt mycket fram emot att stötta, coacha och hjälpa dessa fantastiska grabbar mot ett hälsosammare och starkare liv och vi hoppas att ni läsare vill följa dem och peppa dem på vägen!
Johan & Sven! #nukörvi
//Pernilla
Ägare MotionsHuset
Och nu några ord från Johan och Sven....
En kort presentation av en saccosäck....
Johan här, jag är nog som de flesta killar/gubbar, började spela fotboll som grabb, spelade fotboll i många år, var väl ingen jättestjärna men jag hade roligt, tränade alltid, spelade alltid fotboll på skolrasterna, började spela innebandy som 15 åring, tyckte om sporten och blev hyfsat bra på det, jag var en grinig jävel på plan, hatade att förlora, har nog kläckt ur mig ett och annat mot både motspelare och domare men det var min vinnarskalle som tog över för mycket ibland...
Jag blev hyfsat framgångsrik, spelade i Schweiz och i Norge. Tiden gick och träningen var ens vardag. Åren går och motivationen sviktar, åldern stiger, andra prioriteringar kommer in i livet,
man trappar ner och slutar med idrotten, man är nöjd helt enkelt, åren går....
Men en dag slår det mig, vad hände? Vems mage är detta? Någon där ute måste sakna en för jag har fan två nu... behöver göra något åt det, vad? Hur?
Har man en gång varit vältränad och hyfsat framgångsrik i en lagsport har man alltid haft någon som pekat med hela handen och berättat att "spring ditåt tills ni spyr!" och det gjorde man...
"Gör 50 situps!" och det gjorde man... Osv osv...
Den dagen när tiden kommer ifatt en och motivationen dök och man lade av, då fanns ingen där som pekade med hela handen, men man är lika hungrig och äter och dricker för mycket, mycket mer än vad man gör av med. Åren går och på något underligt sätt så accepterar man tjockisskämten, accepterar orkeslösheten på korphockeyn, accepterar att man har blivit något man inte vill vara....
Denna blogg kommer helt enkelt vara för mig och er som är i samma sits, för ni finns och det vet ni också.
Min träning handlar inte om att få läckra rutor på magen för att kunna sprätta på stranden, det handlar om att bli av med torktumlaren på magen, den handlar inte om enorma biceps, den handlar om att
kunna knyta skridskorna utan att bli andfådd, den handlar inte om enorma bröstmuskler, den handlar
om att ge den stora muskeln inne i bröstet en chans att leva friskt... Den handlar om att må bättre, helt enkelt LIVSKVALITET!
Mitt slutmål efter detta året är följande:
1. Jag ska gå från mina idag svindlande 106 kg till 80 kg
2. Jag ska slippa min dåliga sömn, slippa min snarkning, slippa mina 300 andningsuppehåll på natten
3. Jag ska ha en livskvalitet som är värd namnet, för min sambo och mina barns skull
4. Jag SKA springa Falkenbergs Stadslopp under 50 minuter
Mitt delmål är att jag på nyårsafton 2015 kan knäppa min gamla kavaj och vara nere på 98 kg.
Denna chans har jag och min träningskompis/skitsnackkompis/hockeykollega Sven fått av Pernilla och Gustaf på MotionsHuset. Och tar man inte senna chansen när man får den, är man ursäkta uttrycket... Dum i huvudet!
//Johan
Johan:
Vikt 106 kg
Fettmassa 30,5 kg
Fettprocent 29%
Muskelmassa 20 kg
Midjemått 120 cm
Sven Delin här, 37 år gammal och jag är kort och tjock!
Så låter det när jag presenterar mig själv och beskriver min kropp. Jag är trött på att vara...just trött!
Som person har jag alltid varit aktiv och idrottat mycket. Jag har aldrig behövt tänka på kosten eftersom jag vanligtvis gör av med mer energi än jag får i mig... Det gäller tydligen inte längre... :(
Min idrottsliga karriär består av hockey på division 1 nivå, samt golf på elitnivå i Sverige
(tävlade under flera år på nordiska touren)
Nu när jag inte är aktiv längre men fortfarande äter lika mycket (minst) så har vikten ökat i rask takt. Med vikten kommer snarkningarna, trötthet och mycket annat tråkigt. Jag saknar att ha energi, jag saknar att kunna springa upp för trappan lite lätt utan att få andnöd, jag saknar att kunna hoppa
studsmatta med mina barn utan att bli helt snurrig i huvudet... Nu är det helt enkelt dags att göra
något för att öka livskvaliteten innan det är för sent! #nukörvi
//Sven
Sven:
Vikt 105 kg
Fettmassa 26,7 kg
Fettprocent 25,6%
Muskelmassa 20,8 kg
Midjemått 113 cm
Det här är vi och välkommen till vår blogg och vårt återtåg mot en hälsosammare tillvaro och en starkare kropp! STARKARE än våra ursäkter!!!
#nukörvi
//Johan & Sven
Jag heter Johan förresten och jag har typ blodgrupp oboy och mitt kolesterolvärde är bacon!
Jag har gått upp 30 kilo och sover med mask på natten, jag vill inte ha det så längre!
Jag saknar min kropp, vad fan hände? Så vad säger du? Kan du hjälpa mig?
Förresten det här är min kompis Sven! Han borde nog oxå vara med....
Det var så det hela började. Vi stod kvar en stund och pratade vidare och jag insåg att den här utmaningen inte enbart handlade om att "bara" hjälpa grabbarna att minska i vikt...
Det handlade om så mycket mer. Deras hälsa, livskvalitet, tillvaro, livsstil, slippa ha ont i leder pga saknad muskelmassa osv...
Jag fastande även för killarnas driv, ärlighet, entusiasm och vilja. De hade bestämt sig!
Vi skildes åt med ett handslag sent där på kvällen med ett löfte om att höras av i augusti när semestrarna var slut. I mitten på augusti var det så dags... Jag kontaktade killarna och bokade in ett första möte. Jag hade då konsulterat med min kollega och tillika personliga tränare Gustaf att vara med på denna resa men först skulle vi träffas alla fyra.....
Onsdagen den 19 augusti 19.30 var det så dags... Jag står i receptionen och ser killarna komma ute på parkeringen... Johan drar in en snus precis utanför dörren och Sven ser lite lätt stressad och nervös ut... Där och då började ett speciellt och roligt äventyr och här ska jag låta killarnas egna berättelser ta vid.
Vi på MotionsHuset ser enormt mycket fram emot att stötta, coacha och hjälpa dessa fantastiska grabbar mot ett hälsosammare och starkare liv och vi hoppas att ni läsare vill följa dem och peppa dem på vägen!
Johan & Sven! #nukörvi
//Pernilla
Ägare MotionsHuset
Och nu några ord från Johan och Sven....
En kort presentation av en saccosäck....
Johan här, jag är nog som de flesta killar/gubbar, började spela fotboll som grabb, spelade fotboll i många år, var väl ingen jättestjärna men jag hade roligt, tränade alltid, spelade alltid fotboll på skolrasterna, började spela innebandy som 15 åring, tyckte om sporten och blev hyfsat bra på det, jag var en grinig jävel på plan, hatade att förlora, har nog kläckt ur mig ett och annat mot både motspelare och domare men det var min vinnarskalle som tog över för mycket ibland...
Jag blev hyfsat framgångsrik, spelade i Schweiz och i Norge. Tiden gick och träningen var ens vardag. Åren går och motivationen sviktar, åldern stiger, andra prioriteringar kommer in i livet,
man trappar ner och slutar med idrotten, man är nöjd helt enkelt, åren går....
Men en dag slår det mig, vad hände? Vems mage är detta? Någon där ute måste sakna en för jag har fan två nu... behöver göra något åt det, vad? Hur?
Har man en gång varit vältränad och hyfsat framgångsrik i en lagsport har man alltid haft någon som pekat med hela handen och berättat att "spring ditåt tills ni spyr!" och det gjorde man...
"Gör 50 situps!" och det gjorde man... Osv osv...
Den dagen när tiden kommer ifatt en och motivationen dök och man lade av, då fanns ingen där som pekade med hela handen, men man är lika hungrig och äter och dricker för mycket, mycket mer än vad man gör av med. Åren går och på något underligt sätt så accepterar man tjockisskämten, accepterar orkeslösheten på korphockeyn, accepterar att man har blivit något man inte vill vara....
Denna blogg kommer helt enkelt vara för mig och er som är i samma sits, för ni finns och det vet ni också.
Min träning handlar inte om att få läckra rutor på magen för att kunna sprätta på stranden, det handlar om att bli av med torktumlaren på magen, den handlar inte om enorma biceps, den handlar om att
kunna knyta skridskorna utan att bli andfådd, den handlar inte om enorma bröstmuskler, den handlar
om att ge den stora muskeln inne i bröstet en chans att leva friskt... Den handlar om att må bättre, helt enkelt LIVSKVALITET!
Mitt slutmål efter detta året är följande:
1. Jag ska gå från mina idag svindlande 106 kg till 80 kg
2. Jag ska slippa min dåliga sömn, slippa min snarkning, slippa mina 300 andningsuppehåll på natten
3. Jag ska ha en livskvalitet som är värd namnet, för min sambo och mina barns skull
4. Jag SKA springa Falkenbergs Stadslopp under 50 minuter
Mitt delmål är att jag på nyårsafton 2015 kan knäppa min gamla kavaj och vara nere på 98 kg.
Denna chans har jag och min träningskompis/skitsnackkompis/hockeykollega Sven fått av Pernilla och Gustaf på MotionsHuset. Och tar man inte senna chansen när man får den, är man ursäkta uttrycket... Dum i huvudet!
//Johan
Johan:
Vikt 106 kg
Fettmassa 30,5 kg
Fettprocent 29%
Muskelmassa 20 kg
Midjemått 120 cm
Sven Delin här, 37 år gammal och jag är kort och tjock!
Så låter det när jag presenterar mig själv och beskriver min kropp. Jag är trött på att vara...just trött!
Som person har jag alltid varit aktiv och idrottat mycket. Jag har aldrig behövt tänka på kosten eftersom jag vanligtvis gör av med mer energi än jag får i mig... Det gäller tydligen inte längre... :(
Min idrottsliga karriär består av hockey på division 1 nivå, samt golf på elitnivå i Sverige
(tävlade under flera år på nordiska touren)
Nu när jag inte är aktiv längre men fortfarande äter lika mycket (minst) så har vikten ökat i rask takt. Med vikten kommer snarkningarna, trötthet och mycket annat tråkigt. Jag saknar att ha energi, jag saknar att kunna springa upp för trappan lite lätt utan att få andnöd, jag saknar att kunna hoppa
studsmatta med mina barn utan att bli helt snurrig i huvudet... Nu är det helt enkelt dags att göra
något för att öka livskvaliteten innan det är för sent! #nukörvi
//Sven
Sven:
Vikt 105 kg
Fettmassa 26,7 kg
Fettprocent 25,6%
Muskelmassa 20,8 kg
Midjemått 113 cm
Det här är vi och välkommen till vår blogg och vårt återtåg mot en hälsosammare tillvaro och en starkare kropp! STARKARE än våra ursäkter!!!
#nukörvi
//Johan & Sven
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)