Navelsträngen tillfälligt klippt....

2 Oktober

Idag var det sista passet med PT-Gustaf innan han ska till Thailand för atta förstöra sin kropp... :-)
Agendan var klar: Svett och tårar var hans mål! Vi fick köra ett "pass" fast i koncentrerad form eftersom det bara var jag och Johan istället för en hel sal full med folk. Har alltid varit rädd för dessa "pass" eftersom jag inte riktigt vet vad som försiggår där ohållbar har hela tiden antagit att jag bara skulle stå still och se ut som en idiot. Passet var roligt, svettigt och väldigt jobbigt. Inser att passen inte är livsfarliga även om jag fortfarande är lite rädd för att göra detta tillsammans med en sal full med folk. Under passet kände man som vanligt att nu finns det inget kvar i kroppen men då lyckas Gustaf på något sätt att få mig att köra lite till. Det är nog den största fördelen med att jobba med en PT, de vet hela tiden att det finns lite kvar och det lyckas dom få ur en.
Min största utmaning har alltid varit min karaktär, jag är för LAT för att träna. Nu när jag har Gustaf som eldar på mig och Johan som står bredvid mig så lyckas jag (nästan) hela tiden att pusha mig lite mer än vad jag annars hade gjort. Och väldigt kul att det ger resultat!
Nu är det dags för helg och sen väntar första veckan med träning på egen hand....

8 Oktober

Nu är det första veckan utan PT-Gustaf klar. Min svaga karaktär tillsammans med ett sanslöst schema har gjort att denna veckan lev den lataste hittills... På måndagen var jag som vanligt på MotionsHuset och körde på helvetesmaskinen. Kroppen kändes lätt och man märker verkligen att flåset och orken har blivit bättre. Obeskrivbart när man känner normal andning och puls en minut efter att man har klivit av maskinen. Att det ser ut som en swimmingpool under crosstrainern när man är färdig är bra positivt har jag hört... ;)
Tisdagen brukar ju vara hockey men denna gång gick inte detta då min fru var tvungen att jobba länge. Istället för hockey i ishallen blev det middag med barnen och en tidig nattning (inte fel det heller) På onsdagen så var Johan upptagen så då fick jag ringa in syrran för att få lite sällskap på MotionsHuset. 30 minuter på crosstrainern, axlar (fortfarande inga muskler där) och sedan avslutade jag med bålövningar. Kändes grymt skönt. Kroppen känns väldigt pigg!
Torsdagen brukar ju också vara hockey, idag skulle dock min fru på afterwork och därför blev det ingen hockey idag heller...:( Svider i själen när jag inte får spela hockey!!!
Får se till att spela MASSOR med hockey nästa vecka. Fick iallafall slå äldsta sonen i Fifa16 och det är ju inte fel heller...
Fredagen blev en enkel hemmakväll med god mat och dryck. Hade inga planer och det kan vara så fantastiskt skönt ibland!
Lördagen brukar vara fylld av fotboll och andra aktiviteter för mig men nu är ju säsongen slut. Däremot så har ju lillkillens hockeyträning kommit igång vilket gjorde att han och jag var på is redan 09.30. Tycker det är skitkul att vara tränare för alla dessa små huliganer som så fort lär sig hur man tar sig fram på isen. Man önskar att man kunde lära sig saker lika fort som sjuåringar ibland... Efter hockeyn blev det en lugn dag tills det att min fru frågade om jag inte skulle gå ut och springa eller något annat (hon märkte nog att jag började bli rastlös). Normalt (dvs innan all denna träning började)   brukar jag springa ca 3 km och känna mig helt färdig efteråt... Tänkte för mig själv att lite längre borde jag orka nu, när jag väl var färdig så hade jag sprungit 5,3 kilometer och dessutom i ett tempo som var betydligt högre än normalt! Så JÄKLA nöjd!!!
Känner att jag behöver vara lite hårdare mot mig själv nu när jag inte har PT-Gustaf som övervakar mig hela tiden. Ska hitta någon slags utmaning som tvingar mig att köra hårt. Återkommer med vad det blir när jag kommer på det, eller är det någon som har något förslag?

12 Oktober

FAN VAD JOBBIGT DET VAR IDAG!!!!
Hade det inte varit för att Johan stod bredvid mig så hade jag klivit av den där JÄKLA helvetesmaskinen efter fem minuter idag. Kroppen kändes som sirap! Hade jag bara haft tillräckligt med muskler så hade jag kastat ut maskinen ur MotionsHuset.

Två positiva saker:
1. Jag gav inte upp utan klarade av de 40 minuterna som jag hade programmerat in.
2. Det ger väldigt mycket energi när andra medlemmar på MotionsHuset uppmuntrar och visar att dom följer vår resa (då är det ju helt omöjligt att kliva av trots att alla muskler protesterar).

Imorgon ska jag äntligen få spela hockey igen! Så jäkla gott!

//Sven