Hej, Johan här!

Sven har ordet...

Divafasoner och gift?

Ett litet bakslag i träningen i form av feber och mansförkylning i dagarna 3, detta medförde ju att jag missade 2 pass med Gustaf Granit.
Sven var inte sen att utnyttja situationen och få in några extrapass och köra om mig.
Sven är ju en golfspelare och som alla vet så är ju golf ingen lagsport så jag är inte förvånad över dessa divafasoner...  :)
Men efter dessa 3 dagar med feberyra och enbart vätska i kroppen mer eller mindre så kvicknade jag till och körde ett pass på söndagen, crosstrainern skulle övervinnas! :)
Jag har nu kommit på hur man ska närma sig denna maskin utan fara för sitt liv...
Här kommer en nyttig plan för er andra:

När ni kommer, skapa ej ögonkontakt, se ointresserad ut och smyg på den utan höga ljud, sen när du är redo skriker du högt HEJ KNEKT!!! samtidigt som du klappar till den med en knippe våt persilja, sen är det bara att köra!

Blev 45 minuter på program 6 och det är en stoooor skillnad mot när jag började, då klarade jag knappt 20 minuter på program 5.
Känner mig starkare, piggare och framförallt sugen på träning hela tiden.
Är det giftet dom pratar om kanske?....

#nukörvi
#motionshuset

//Johan

Lite snack och mycket hockey....

Dax att summera förra veckan som var en väldigt aktiv vecka med allt ifrån lättare löpning till ett monsterpass med Gustaf.

Veckan började lugnt med 45 minuter på helvetesmaskinen(crosstrainern), konstaterade snabbt att mitt flås har blivit vääääldigt mycket bättre. Första gången jag såg den maskinen blev jag andfådd bara av att titta på den, nu klarade jag 45 minuter i ett relativt högt tempo utan att bryta ihop. 

Jäkligt skönt att märka dessa framsteg...

På tisdagen var det dags för hockey, jäkligt kul! Känner även här att flåset har blivit väldigt mycket bättre. Förra året vid den här tiden behövde jag syrgasmaskin efter varje byte och nu kan jag ju till och med sitta upp i båset mellan bytena...

Väldigt många börjar intressera sig för vår resa som jag och Johan gör tillsammans. Intresset från andra gör ju att man blir ännu mer taggad att ta i!

Onsdagen blev en vilodag då Johan har fått en manlig förkylning...Vi får se om han överlever...

Måste motvilligt erkänna att både min kropp och knopp tyckte det var ganska skönt med vilodag efter ett hektiskt schema.

På torsdagen var det återigen dags för hockey, två timmar blev det idag i ett väldigt högt tempo. Skön känsla när motståndarna får slita för att åka från en. Att orka trycks på i åkningen och sen känna att kroppen återhämtar sig direkt är en känsla som jag inte har upplevt på ca 20 år... Så jäkla kul är det!

Idag blev det dessutom dags att göra ett nytt hål i bältet, JIPPIE!!!!!

Fredagen innebar pass med PT-Gustaf. Eftersom Johan fortfarande ligger på dödsbädden så fick jag 80 minuter själv med Gustaf. Gustafs första kommentar när jag kommer är att idag skiter vi i teknikträning och bara ser till att svettas ordentligt (inser direkt att helgen kommer att innebära en jäkla massa träningsvärk). Först uppvärmning på helvetesmaskinen(börjar dock gilla den i smyg) för att sedan köra en massa plankan-övningar. Hade någon sagt till mig för ett år sedan att jag skulle ligga på golvet på MotionsHuset och göra en massa övningar där jag ser ut som en stel groda så hade jag nog legat dubbelvikt av skratt...

Sen började det.... 1 övning 1 repetition, 2 övningar 2 repetitioner, 3 övningar 3 repetitioner... Så fortsatte det hela vägen upp till 9 övningar 9 repetitioner och sedan skulle jag dessutom jobba mig hela vägen neråt också! Fy Fan vad jobbigt detta var, tröjan vägde minst ett kilo och jag kunde bokstavligen vrida svetten ur tröjan. Hela kroppen skakade!

Vaknade på lördagen och kände mig förvånansvärt fräsch (insåg snabbt att träningsvärken kommer att komma) och beslöt mig för att gå ut och springa 3 km innan frukost. Skön start på dagen!

Söndagen startades också med löpning, men nu hade träningsvärken kommit. Kändes som mina lår skulle explodera varje gång jag satte ner foten. Totalt stum i alla benmuskler.... På kvällen blev det hockey igen, kan meddela att åka skridskor med stumma lår inte är det enklaste, men när passet var över kändes det som att den värsta träningsvärken var borta. Nu ser vi fram emot en ny vecka med mycket hockey, crosstrainer och pass med PT-Gustaf....

//Sven

Mögelsporer och spyspann...

Torsdag och möte med Gustaf Granit, idag skulle det bli lite frågor angående våra mål och lite information om mat. Just detta med maten har nog varit en av de större anledningarna (ursäkten) för att inte försöka gå ner i vikt. Jag har usel kunskap om vad man kan och inte kan äta, visst ingen pasta, inget ris och ingen potatis det har man ju hört, men vad fan ska man äta istället???
Gå in på Google och sök på strofen-diet och du får 3 780000 träffar och alla tycker och vet olika. Vad passar mig? Dig?

Gustaf började rabbla nummer och pratade om mögelsporer och olika syror som var big NO NO, han är kunnig det är inte jag. Och ska jag vara helt ärlig, hade han sagt att jag skulle äta bark och dricka dagg från en björk kl 04.00 på morgonen hade jag nog gjort det...
Det är lite av poängen i min träningssatsning, att helt enkelt lita på din PT, lyssna på vad han/hon har att berätta, då blir din träning extremt mycket mer givande. Jag tyckte förr att personer som pratade om mat som den var för 100 år sedan och hur nyttig den var på den tiden, dessa personer såg jag som hippies och förvirrade trädkramare, men jag har reviderat mitt tänk. Jag kommer göra detta till 100 % med allt var det innebär... mat, träning osv osv för då ger jag mig själv en ärlig chans att lyckas.

Nog om mat, sen började träningen... Vi skulle träna ben! Ha ha baggis för en gammal innebandyspelare/fotbollsspelare/hockeyspelare..... jag hade fel!!!

Efter ca en timmes träning av samtliga muskler i benen (och några till som jag inte trodde fanns) var jag helt jävla slut, hade absolut inget kvar i benen, men efteråt kändes det bra trots krampkänningar och brinnande känsla i benen. Tar tillbaka detta, när man sätter sig i bilen dagen efter och träningsvärken är så påtaglig att man knappt kan trycka ner kopplingen i bilen för att få i ettans växel, då har man träningsvärk i kvadrat.... men jag tänker fan inte gnälla, ingen sa att detta skulle bli lätt.

#nukörvi

//Johan


Syrran varnade mig... Gustaf är inte nådig idag...
Min första tanke var givetvis att det har han väl aldrig varit!? Men idag tog han det till en helt ny nivå, har aldrig (tror inte jag överdriver) varit så jäkla trött och utpumpad.
Efter sista maxcyklingen var jag så trött att jag inte ens orkade krypa över till spannen för att spy...
Bra kämpat där Johan som verkligen hade kraft att spy...  ;)
Hittade äntligen en övning idag som jag faktiskt var starkare än Johan i, äntligen lite självförtroende. :)
Gustaf hävdar hela tiden att jag och Johan inte tävlar mot varandra, han känner oss tydligen inte än....
Att Johan är där bredvid och fortfarande kör är många gånger det där lilla extra som krävs för att man ska pusha sig de där sista procenten.
Tror inte det blir några som helst problem att somna ikväll. Tror dock att det kommer bli enorma problem att ta sig ur sängen imorgon. Fortfarande jäkligt kul!
#nukörvi


//Sven

 

Första passen på egna ben....

Fredag betyder barnkalas och allt vad det innebär, 15 st 11 åriga tjejer som först tisslar och tasslar för att sedan tävla i gällaste röst, taco till mat, jag smakar men känner att det är fel, godisskålen kommer fram, det är ju nu jag ska ha karaktär, inte lätt när man dom senaste 10 åren vridit i sig lakrits som om det skulle kunna rädda livet på mig.... jag håller emot. Börjar röja bland tallrikar och fat, tänker på annat. Tar en stoooor snus (försök ta ifrån mig det nu säger jag bara, då behöver ni minst bära hjälm...)
20.00 fredag kväll, åker till MotionsHuset för att köra ett pass, detta mest för att koppla bort lakritsångesten. Kör 30 minuter på älgen, känns riktigt bra känner mig stark och pigg tills jag försöker öka motståndet, dum i huvudet som man är kommer handtaget som ett brev på posten och sopar till mig helt magiskt hårt på armbågen, fortsätter 10 minuter till i ren ilska över min dumhet.
Tog ett glas rödvin senare för att döva smärtan, kanske inte var det bästa men det var skitsynd om mig ska ni veta.

Pass 3 och lördag...
Hoppade till Metallica i 2 timmar............ räknas det?

#nukörvi

//Johan

Stark fredag!

Första helgen sedan projektets start är nu över och sammanfattningsvis så är jag väldigt nöjd! Fredagen fick bli träningsfri samtidigt som jag passade på att fira projektet med några glas vin(innebar dåligt samvete men PT Gustaf säger ju att vi ska fira våra framsteg... ;) )
09.00 lördag morgon och jag är ute och springer, inte långt men ändå löpning. Sängen lockade väldigt mycket men när det var över så kändes det kanon. Blev så inspirerad att jag gav mig ut även idag klockan 09.00. Ännu mer nöjd kan jag meddela!
Söndagen har sedan flutit på utan några större grejer... Men så händer det, helt plötsligt känner jag mig frustrerad och istället för att gå runt och sura så packar jag grejerna och åker ner till MotionsHuset och crosstrainern... Vad fan hände där???
Blev verkligen inget långt pass men jag tänkte att 20 minuter är ju bättre än inget alls, plus att när jag kom hem igen så var jag ju på bra humör...
Terroristerna borde för övrigt skaffa en crosstrainer istället för vapen...
Snart är det måndag och då börjar den första fulla träningsveckan, ska bli riktigt skoj!
Undrar om Johans kropp tycker det ska bli lika roligt.... Hahaha....

//Sven


Måndag och jag och Sven träffas på MotionsHuset 21.00, detta för att Sven var tvungen att se färdigt någon fotbollsmatch med något skumt lag från havet :)
Glad i hågen efter att detta havslag tydligen slog något skoterraggargäng från Norrland är Sven träningssugen, jag är glad över att Djurgården tappade poäng.
Vi kör älgen i 20 minuter, tänkte ändra tiden men vågade fan inte, den är helt klart ute efter mig...
Efter detta ger vi oss på bålövningar (nej, ingen grogg) som Gustaf Granit visat oss, i 20 minuter. Det går bra, jobbigt som satan men det var ju inte helt oväntat med tanke på att senaste gången man tränade bål var innan Berlinmuren föll...
Vi provade även på Squats (ja, det stavas så, jag har kollat!) men hur i h?&%^#e ska man kunna stå i 90 grader i knäna när man är så satans baktung? mitt arsle ser ut som om någon stoppat in två dvärgar i en sovsäck.... Gustaf Granit får förklara det, för helt ärligt..det strider mot alla fysiska lagar.
Avslutar med 15 minuter på älgen. En timme kändes lagom, vi ska ju inte knäcka oss. :)
Imorgon nytt möte med Gustaf Granit, då ska vi tydligen lära oss att flyga....

#nukörvi

//Johan

Gröna stjärnor och älgar - Nu är vi igång!

Dags för första passet.....

Dagen D är här.... Nu ska vi börja. Skräck, ångest, förväntansfull, glad och minst sagt lite nervös!
Gustaf meddelar oss att dagens pass blir ett lugnt uppvärmningspass för att vi ska få öva lite teknik och även se vad vi går för... Börjar med rodd (aldrig provat detta innan ) Gustaf säger att vi ska ta det lugnt för det kommer bli jobbigt ändå, påtalade även att det inte var någon tävling mellan mig och Johan.... ELLER HUR!!!
Redan efter dessa tre minuter och femtioåtta sekunder så ser jag gröna stjärnor och undrar vart fan ska jag spy? (men jag vann!)
Sen kom de "lätta" övningarna, blev ju "bara" kramp i båda baksida lår....
Avslutningen blev crosstrainern... Utnämner den redan nu till HELVETESMASKINEN!!!

Summa summarum: Svettigt, jobbigt, smärta men också så jäkla kul! Första träningen som ska leda till ett bättre liv är avklarad och jag är så jäkla nöjd med mig själv!

//Sven


Även denna resa till MotionsHuset hade en känsla av skräckblandad förtjusning... Nu var det på riktigt, nu börjar det, nu ska det bli av... Alla resor har en start, det är ju givet, men på alla resor behöver man inte bära med sig 30 kilo extra bagage... ;)
Gustaf välkomnar oss och går igenom vad vi ska göra, han säger att vi hinner bara 50 minuter ikväll för han ska med tåget, Sven säger då, snäll (dum) som han är att han kan åka med oss till stationen. Bra idé Sven nu får vi 70 minuter istället för 50, det blir nog lättare....
Startade med "älgen" (hade hört talas om denna och sett den framför mig som ett tortyrredskap) för att värma upp. Kändes ganska ok efter ett par minuter, kändes inspirerande.
Vi gick sedan vidare till roddmaskinen, där vi skulle köra 1000 m så snabbt som möjligt, pfff lätt som en plätt tänkte jag, börjar i bra tempo, för bra tempo, börjar värka en del i muskler efter 300 m, efter 600 m har jag blodsmak, efter 800 m har jag tunnelseende, frågar efter papperskorg om jag skulle behöva spy, efter 900 m känner jag alla hjärtslag i fötterna (är det normalt?) efter 1000 m och en tid på 4,04 minuter kliver jag av maskinen, tråcklar ur boxershortsen som vid detta laget sitter som en tanga i arslet och får beröm för en bra tid (Sven slog mig med 5 sekunder, helt övertygad om att han fuskade... )
Vidare till bålträning (bålträning har jag gjort i många år, men då mest på Sangria och groggblandning) detta var något helt annat, jobbigt som satan och intressant.
Gustaf gick igenom hur vi ska träna rätt, och det var många saker han berättade om som var helt nya för mig när det gäller träning, detta kan ju bero på att senast jag tränade var Gustav Vasa gick omkring i kortbrallorna.
Efter ett antal övningar med squats (stavning vettefan?) bålträning, axlar och mer bålträning skulle vi avsluta på älgen.(Crosstrainern)
Ett program sattes igång där vi skulle hyfsat tempo och när några gula pluppar släcktes skulle vi dra på utav helvete för att sedan gå ner i tempo igen.
Kändes bra i början, efter ca 5 minuter var jag så slut i kroppen och skallen att jag var tvungen att kliva av, med en känsla i kroppen av misslyckande i skallen så sa Gustaf att det inte var meningen att vi skulle klara av hela tiden på programmet ändå.... Din jävel tänkte jag... ;)
Nu är vi igång!
#nukörvi

//Johan

Dag 1....Mötet

Med skräckblandad förtjusning begav vi oss till MotionsHuset för ett första möte med Pernilla och Gustaf angående upplägget.
MotionsHuset har för mig varit lite av ett ställe dit man går när man är i topptrim och helt enkelt fortsätter vara det, ska jag vara ärlig så kändes alla gym sådana, fördomsfull javisst, men det vände ganska omgående när Pernilla tog emot oss med ett leende och tyckte detta skulle bli hur bra och hur roligt som helst, då blev plötsligt gymmet lite mindre avskräckande.
Vi satte oss ner och spånade och pratade och hade allmänt kul åt hur vi skulle lägga upp detta, så vi gör det ordentligt och långsiktigt, Pernilla höll med.
Det kändes riktigt inspirerande fram tills HAN kom in.... Gustaf våran PT!
Han kom direkt från ett spinningpass och med ett stort leende och drypande av svett presenterade han sig. Jag tittade på honom och funderade på om han hade blivit framtagen i ett labb eller om någon hade huggit ut honom ur ett massivt granitblock utanför Skanör..... självförtroendet och gymmet kändes mörkare igen, men efter några minuters pratande och skrattande blev det ljusare igen, han tror på oss och med tanke på hur den pöjken är skapt så tror vi på honom.

Vi bokade ett pass redan till dagen efter, det ska bli ett lugnt pass så han vet lite vad han har att göra med. #nukörvi

//Johan

Ligger på soffan (som vanligt) och försöker samla tankarna efter första mötet med PT Gustaf, Johan och Pernilla.... Snacka om att det snurrar! Känslan i kroppen är eufori, ångest, skräck men samtidigt en stark känsla av "nu jävlar kör vi!"
Hade ju skaffat mig en uppfattning om vad som komma skall och jag hade nog rätt i mycket, men
långt ifrån allt...Trodde ju PT Gustaf skulle skrämma upp mig totalt men han verkar ju vara en skön kille med bra värderingar och som har lätt till skratt (har en känsla av att han kommer få många
härliga skratt under resan...)
Har en känsla av att den här resan som jag och Johan nu ger oss in på kommer förändra mycket i våra liv! Nu gäller det att ha ögonen på målet och vara beredd på allt slit, svett och smärta som det krävs!!!! NU KÖR VI!

//Sven

Teamwork! #nukörvi